Idag fick jag reda på att jag fått ett vik på Timmermannen. Jag som inte gillar deras arbetssätt men får bita ihop och söka mig vidare. De ska få en andra chans. Så börjar i slutet av februari på det men först ska jag göra några nätter på SH-teamet.

Cedersborg söker tre natttjänster så det blir att skicka in en ansökan dit.

Jag har nu varit ledig alldelles för länge känns det som. Börjar bli rastlös. Men snart så..

Äntligen efter 720 arbetade dagar i kommunen är jag äntlligen fast.
Är för tillfället så himla lycklig och glad.
Men tyvärr har jag inte fått en fast tjänst utan jag är övertalig på Sjuk & Hemvårdsteamet och får se vad som händer om man får en plats någon annan stans elelr om man blir kvar.
Så nu ska det sökas alla natttjänster som går att få så jag slipper en dagtjänst

Jag fick ett infall och köpte mig lite tulpaner med tillbehör och gjorde två buketter. Blev riktigt nöjd med dem båda och dom lev rätt så lika =). Sen var ju jag tvungen att ta lite kort på dem och då passade jag på och leka lite med kameran.

Sen har jag äntligen fått upp gardinerna i vardagsrummet efter en hel månad utan nästan =)


Jag fick även ett infall och skaffade träningskort på Badhuset så nu ska det simmas i mängder. Jag har ju inte kunnat träna fotboll på vet inte när. När jag väl kom tillbaka efter hälsporren kom den tillbaka fast i andra foten och eftersom det inte finns så mycket att göra åt det mer än att vila så får det bestämt bli simning. Jag tänkte att sen när foten blir bättre så ska jag även börja dansa zumba med.

Sen var jag och farmor och beställde blommor till begravningen och tro inte det var lätt att välja för det finns en uppsjö av olika arrangemang att välja på men jag lyckades hitta ett med ljus i. det blev även en handbukett med. Och dessutom är klänningen inhandlad så nu är allt det färdigt.

Trodde att den här månaden skulle bli en bra månad med det verkar inte bli så då det ska åkas skidor men det är det värt bara man får unna sig lite ibland. Men det blir nog en bättre månad än förra månaden. Men gardiner passade jag på och köpa för presentkortet jag fick från jobbet i julklapp och tur som man har ibland var det 20% på alla hemtextil på Åhlens så det blev mycket billigare än vad jag trodde. Nae nu ska vi inte klaga mer på det för det brukar bli bra i slutändan.

Nu ska det göras citronspett av fläskfile..

Min iPhone har kommit men tror ni att jag har fått igång den?

Nae, det har jag inte så nu måste jag ner till stan och se om de får igång den...
Är det inte typiskt mig?

Jag har suttit i några dagar och funderat på allt som har med gammelmormor och göra och hur konstigt det kändes när jag fick reda på att hon skulle komma till jobbet.

Ibörjan kändes det jättekonstigt och jag funderade mycket på hur jag skulle bete mig, skulle jag våga gå in till henne, skulle jag svara på larm om hon larmade. Men bara efter några dagar insåg jag att det behövde jag inte alls tänka på. Allt kom så naturligt.

Att agera både personal och anhörig har inte varit lätt. När ska jag vara anhörig och när ska jag vara personal?

Tryggheten att lämna henne ensam när hon varit dålig har varit lätt. Att veta att det är ens arbetskamrater som tar hand om henne och att hon fick den bästa tänkbara vård hon kunde få.

När första beskedet kom om att hon hastigt blivit sämre kom som en chock även fast man visste att det var nära. Att se henne ligga där och ta farväl och tacka alla, det var jobbigt.

Men det ljusnade ett tag och hon piggnade till lite. Frågade mig hur jag och Henka hade de i fjällen. Ni som inte känner henne ska veta att hon aldrig vissat ett tecken på att vara förvirrad. Om det var någon som hade koll så var det hon. Men allt efter dagarna gick visste hon inte längre vem jag var, hon blandade ihop mig med andra i släkten.

Sista dagarna var värst. Först denna fruktansvärd ångest. Det gjorde så ont i hjärtat att se en av de personer man har sett upp till må så fruktansvärt dåligt. Att inte kunna göra något för att det skulle bli bra. Att se henne med ångest.
Att sitta där som anhörig och bara vänta och vänta.
Att se henne bara bli sämre och sämre.
Att hålla hennes kalla händer.

När jag sista kvällen skulle gå till jobbet visste jag att det var sista gången jag såg henne. Att ta farväl av någon som alltid funnits vid ens sida, en person man ser upp till och älskar, är inte lätt. Tårarna föll men det kändes ändå på något sätt bra. Att veta att hon lungt och stilla snart skulle somna. Att veta att ens arbetskamrater är där och gör sitt jobb. Det gjorde det lätt att gå därifrån.

När beskedet sedan kom var det ju väntat och det kändes bra att hon aldrig behövde vara själv att hon inte led, att hon bara fick somna in. Det var nästan lite tacksamhet att hon äntligen efter sina 98år ha levt ett bra liv och nästan aldrig varit sjuk, somna in. Att veta att hon äntligen fick komma upp till sin Gustav.

Jag kommer alltid minnas henne sittande vid sitt köksbord och prata. För det var hennes plats. Det var där hon berättade för oss om hur det var förr, det var där vi alltid satt och fikade. Jag kommer ihåg alla gång vi spelade kort med henne, hur roligt hon tyckte det var. Att hon alltid uppskattade att man kom dit eller när man ringde. Alla de gånger vi firade jul med henne. Och alla andra minnen.

Elisabeth Mary Yngvesson, jag kommer alltid minnas dig som älskade gammelmormor Lisa.

Vila i frid...

Och tack alla underbara arbetskamrater för det ni har gjort för henne och för oss. Ni ska ha en stor guldstjärna.

Det har hänt lite sedan jag sist skrev här.

Min gammelmormor blev hastigt sjuk härom natten tur i oturen att jag var ute och patrullerade i hemtjänsten, så vi satt hos henne hela familjen nästan. Men fram på förmiddagen vaknade hon till liv igen och så mycket fel på henne var det då inte. Men hon börjar sakta bli sämre och det är väl med all rätt. Hon har levt i över 98 år och har haft ett väldigt friskt och bra liv. Klarat sig helt själv fram till för en och en halv månad sedan.

(Hennes 97-födelsedag)

Älskade gammelmormor Lisa... <3

Nytt år, nya utmaningar...

Det var ett tag sedan jag skrev här..
Har som vanligt jobbat järnet för att komma upp i mina dagar.. Men det är fortfarande en del kvar, räknade fel på 9 dagar så är det..

Jul har man firat med tjocka släkten.
Dagen innan julafton kom pappa & co
Julafton blev det Sörping
Och juldagen blev det först sörping och sedan hos mammsen som alltid bjuder på god mat.









Jag är nu mera ägare av både en Nikon D3000 och en Nikon S3000..

Nyår drog vi upp ett gäng till idre..